I personliga termer blev det ett hyfsat år. För klimatet och demokratin sett ur ett globalt perspektiv blev det inte lika bra. Snarare så gick det bakåt på en hel del viktiga områden, där naturligtvis Donald Trumps återkomst på presidentposten är det klarast lysande lågvattenmärket. Bristen på bildning eller i klartext dumheten breder ut sig i USA och det finns knappast något hopp för det landet på lång sikt när den Hopalong Cassidy-strategi som Trump står för, åter introduceras. Ett USA där lögner, nationalism, invandrarfientlighet och förakt för demokratin är bärande delar i budskapen och doktrinen. 2024 blev med andra ord ingen höjdare för klimatet eller demokratin.
Nog om det.

I början av året hjälpte jag till i Hässleholms Miljö AB som interim chef för renhållningen. En rejäl utmaning i en verksamhet som stod inför flera tuffa utmaningar under våren. De största var att komma ikapp eftersläpande hämtning av externslam samt genomföra en ny upphandling avseende entreprenör för den fastighetsnära insamlingen. Duktiga medarbetare gjorde att vi redan under februari var ikapp med slamhämtningen och att en ny upphandling kunde genomföras under våren. Upphandlingen resulterade i fyra bra anbud där Ohlssons i Landskrona drog det längsta strået. Under sommaren kunde organisationen slutföra rekryteringen av en ny affärsområdeschef för Renhållningen och jag kunde återgå till min tillvaro som skriftställare, släktforskare och njuta av ”lördag hela veckan”.
Med ålderns rätt, jag fyllde 70 år i maj, så avser jag att dra ner på min uppdragsverksamhet under 2025. Framöver planerar jag därför att inskränka mina konsultinsatser till styrelseuppdrag och strategiska analyser åt ett begränsat urval av kunder.

2024 var året då vi åter gjorde några resor. Det blev ingen resa till Havøysund för att fiska, men en sådan finns inbokad till maj 2025. I våras i samband med min födelsedag hälsade vi på Moa i Umeå och det var en fröjd att fira min födelsedag där tillsammans med Moa och Cecilia. Dagen efter min födelsedag fortsatte vi på en roadtrip genom de inre delarna av Västernorrland medan Moa flög hem till Mörrum. Umeå, Vännäs, Lycksele, Dorotea, Junsele, Näsåker, Storsele, Sollefteå, Lunde (Ådalen 31), Härnösand, Sundsvall, Söderhamn, Hudiksvall, Gävle, Älvkarleby, Enköping och Uppsala. Därefter till Arlanda för hemtransport till Sturup.
Sommaren 2024 var fin och vi njöt i fulla drag av vår sommarvilla i Åhus.

Framåt höstkanten hade vi bokat en kryssning i Östra Medelhavet tillsammans med svåger och svägerska. Alla våra kryssningserfarna kompisar hade lovordat denna form av semester med fantastisk mat och oceaner av dryck, frukt och andra läckerheter. För att slippa gå upp innan vi behövde gå och lägga oss så bokade vi in oss på Clarion på Kastrup. När jag stack ut handen ur duschen för att ta min handduk vid 3.30-tiden så hakade handduken fast i tandborsten som stod i ett glas bredvid. Glaset i golvet och i tusen bitar efter en första studs. På med glasögonen och plocka de lite större glasbitarna och sedan på med skorna så vi kunde avsluta vår morgontoalett och komma iväg i tid till flyget. Så ingen bra start på resan och det skulle fortsätta på samma väg.

Flyg till Venedig över Amsterdam med KLM fungerade bra, men när bagagebandet stannade visade det sig att alla väskor hade anlänt utom min. Jag fick ställa mig i kö och kunde till slut anmäla min väska som försvunnen och den italienska tjänstekvinnan kunde efter en stund meddela att den skulle komma med nästa flyg kl 16. Eftersom kryssningsfartyget skulle lämna kl 19 så fick vi ett visst hopp om att väskan skulle hinna med båten. Reseledaren hade vi det här laget börjat sakna mig och letade upp oss. Han skulle hämta en kvinna som hade försovit sig och missat anslutningsplanet från Landvetter, men som skulle anlända med fyraplanet från Amsterdam. Efter sju sorger och åtta bedrövelser anlände vi med båt till kryssningsfartyget som la ut strax innan kl 19 och ingen väska syntes till.

Vi gick till middag på restaurangen Marco Polo 18.30 och räknade med att väskan var förlorad. Maten var så där och serveringen sämre för vi fick vårt röda vin först till efterrätten, vilket var ok för mig och svågern som beställt ost till dessert. Efter kvällsvarden tog vi en sväng till våra hytter och döm om vår förvåning när en gubbe plötsligt dök upp med min väska, vilket var väldigt skönt.

Kryssningen som helhet var ok och besöken i Dubrovnik, Montenegro och på Korfu var bra och lagom långa. I övrigt inget att skriva hem om. Maten ojämn och huvudsakligen torftig medan dryckespaketet var en besvikelse för köerna till barer och servitörer var så långa att det var omöjligt att dricka ikapp ”paketet”. Lägg därvid till att hustrun var sjuk med tung huvudvärk både före under och efter resan. Som lök på laxen blev jag sjuk med hög feber de sista dagarna, en sjuka som höll i under två månader och som slutade med att jag fick uppsöka akuten i Malmö i slutet av oktober. Efter 4 dagars ”inläggning” och massor av prover, justerad medicinering, ultraljud, lungröntgen och kranskärlsröntgen där inga uppenbara orsaker till mina symtom och höga blodtryck kunde påvisas så blev jag utskriven med diagnosen ”följder av covid”.
Så vår första kryssning lär även bli vår sista och enda kryssningsresa, så nu har vi kryssat tre gånger! Den första, enda och sista.

Vi fixade avlopps- och vattenserviserna i Åhus under våren och la ny gräsmatta och fixade stenläggningen på framsidan under hösten. En del förberedelser för bevattning med egen brunn gjorde vi också, ett projekt som kommer att färdigställas under 2025. Elförbrukningen i Åhus blev den lägsta sedan vi tog över huset 2007, 15 800 kWh. De första åren förbrukade vi upp emot 30 000 kWh, men vår satsning på värmepumpar har gjort gott och förbrukningen är inklusive laddning av vår laddhybrid Volvo XC60 med 18,8 kWh batteri. Nästa steg skulle kunna vara solceller med ett rejält batteri därtill, men än så länge är de här anläggningar alldeles för dyra i förhållande till vad de kan ge.
Mycket väsen för lite ull, sa han som klippte grisen.

På sportfronten blev 2024 ett hyfsat år sett till OS och Sarah, Truls, Duplantis, Åhman/Hellvig samt några till. För våra svenska fotbolls- och handbollslandslag blev året så där. Inga toppar och kanske inga rejäla bottennapp heller, men försvarsspelet behöver förbättras om vi ska komma tillbaka till toppen.
Damerna i fotboll har ett skapligt försvarsspel och en elva stadd i rejäl utveckling. Herrlandslaget bytte äntligen förbundskapten, men har ett försvarsspel som inte duger på högsta nivå. Underligt att Isak Hien och Carl Starfelt går ganska bra i Italien respektive Spanien men inte får det att fungera ens mot blåbärslag i landslaget. Lindelöf är mest skadad och får minimalt med speltid i Man U.
Damhandbollslaget saknar den skadade Anna Lagerkvist något oerhört. Jenny Karlsson har stagnerat men jag hoppas hon kan lyfta sitt spel till en ny nivå under 2025. I övrigt har vi det bra beställt på flesta positioner och dessutom en bra åldersstruktur. Herrlandslaget har tappat det försvarsspel som lade grunden för det EM-guld de tog under Solberg. Det är en utmaning för Apelgren att få snurr på landslaget igen, vilket kräver en frisk Felix Claar och en pigg Gottfridsson. Vi får hoppas att Gotte kan få en nytändning i Pick Szeged i sommar. Nu i januari får vi klara oss utan Claar när VM drar igång, men större under har hänt och Sverige borde kunna gå till semifinal och då kan allt hända. I övrigt tror jag på ett fint sportår 2025! Kanske till och med för längdskidåkningsdamerna som haft en ojämn höst liksom skidskyttedamerna. Herrarna är bortom allt hopp i längdskidåkningen medan skidskyttarna kanske kan gå en skyttekurs och lyckas med det som sporten går ut på – 5 träff per skjutning och att åka snabbt där emellan.

I övrigt då? Ja, på klimat- och demokratiområdena syns ingen ljusning, men vi får sopa framför egen dörr och fortsätta utveckla våra svenska energisystem under året. Fossilfritt och förnybart kan leva i symbios men det svenska kraftsystemet klarar under överskådlig framtid inte mera vindkraft utan att även den planerbara kraften byggs ut. För 2025 borde en forcering av nätförstärkningarna genomföras för att bidra till att förbättra läget.
Och ta för sjutton bort indelningen i elområden under 2025, gärna redan under första kvartalet!