Läser Louise Bringselius artikel i Sydsvenskan från i lördags.
Intressanta reflektioner dyker upp i mitt huvud som exempelvis när någon chef utövat maktspel mot en medarbetare och på det sättet kränkt den utsatte. Eller när frispråkiga kollegor i olika forum som chefs- eller strategimöten gett uttryck för värderingar som varken hörde hemma i allmänhet eller i företagets kommunicerade ”kärnvärden” i synnerhet, men som varje gång möttes av en överslätande attityd från såväl moderator som koncernledning. Den vanligaste kommentaren efteråt var; – du vet väl hur NN är.

Inte desto mindre oacceptabelt, men fortfarande i högsta grad relevant. Hur ofta är det på din arbetsplats som någon medarbetare kränker en kollega och skapar den tystnadskultur som kommer av att ”åskådarna” inklusive chefen åser detta utan att reagera eller ta tag i den person som beter sig olämpligt, utövar maktspel eller på annat sätt kränker en kollega offentligt.
Vem vågar ha en avvikande mening i Donald Trumps eller Jimmie Åkessons närhet till exempel?

Här har vi som ledare, chefer, medarbetare och kollegor ett viktigt förbättringsområde.