Min far var sprungen ur den skånska myllan och från fattiglappar som levde sina strävsamma liv längst ner på samhällstrappan i det svenska bondesamhället. I början på 1900-talet kom industrialismen att förändra villkoren även för farsan och hans föräldrar så de kunde ta ett riktigt jobb, få lön och därmed bygga ett bättre liv för sig och sin familj. Farsans familj levde sina liv i den nordvästra fjärdedelen av Skåne. Saxtorp i söder och Väsby i norr samt sundskusten i väster och Billesholm, Kågeröd, Svalöv och Stabbarp i öster är de orter och område som kan sägas markera släkten Lindholms geografiska hemvist.

De ”karriärer” som stod till buds var dräng, piga, torpare och möjligtvis soldat, vilka samtliga innebar att du var inhyses hos en bonde eller i ett torp eller ett soldattorp som ägdes av de jordägande i din socken. Mina förfäder ägde således inte mycket mer än kanske något kreatur och kläderna de hade på sig förrän kol- och lerbrytningen kom till Skåne och Höganäs, Billesholm samt Stabbarp utanför Eslöv. I min släktforskning hittar jag väldigt få bevis för att min fars förfäder skulle varit kyrkliga, ordentliga eller välartade utan snarare att de var kreativa, ofta födda oäkta samt glada för brännvin. I många fall hade det nog gått åt pipan totalt om familjerna Inte varit begåvade med en lång rad starka kvinnor ända från tidigt 1800-tal och långt in i andra halvan av 1900-talet. De flesta gubbarna skötte nog sina jobb, men var inga fantastiska försörjare eller ordningsmän, snarare snälla och godmodiga slarvers som tog dagen som den kom. Och gärna tog sig ett glas eller två.

Sissa Olsdotter f 1824 får en oäkta dotter 1852 som döps till Anna. Sissa verkar bo hos eller leva med en Pehr Jeppsson och Anna kan ha vuxit upp som fosterbarn till honom i Norra Reslöv. Pehr är själv ett oäkta barn till Ellna Persdotter och några år äldre än Sissa. 1859 gifter sig Sissa med en Jöns Olsson som är elva år yngre än henne och de får så småningom två söner. I kyrkoboken står det bredvid Jöns namn ”föräldrarna okända” så han torde vara ett ”hittebarn” som tagits omhand på någon gård och fått tjäna för brödfödan som dräng där. Anna verkar inte ha följt med Sissa till Jöns för hon saknas i husförhörsprotokollen där Jöns, Sissa och sönerna är registrerade. De här förhållandena skapade nog starka självständiga kvinnor enligt devisen att det som inte knäckte dem stärkte dem istället.
Anna Jeppsdotter gifter sig med soldaten Pehr Nilsson Lindholm, blir min farfars farmor och levde till 1937 på Lindholmen, Stabbarps fälad strax utanför Eslöv. Att hon blev 85 år tyder på att hon hade starka gener som vi hennes ättlingar i någon mening sedermera har fått del av. Av de tio barn som hon föder så dör emellertid några i tidig ålder och bara de två yngsta får uppleva sin ålders höst. Att barnen blev sjuka och dog i förtid berodde på fattigdom, dåliga hygieniska förhållanden, usel kost samt att smittsamma sjukdomar spreds i trångboddheten i soldattorpet samt i arbetsmiljön under jord i gruvorna.
Annas äldste son, min farfars far Nils Lindholm, dör 33 år gammal i tuberkulos.

Hanna Olsdotter f 1806 gifter sig 1835 i Väsby med gruvarbetaren Johan Eneqvist som är inflyttad från Agunnaryd i Kronobergs län. Från husförhörsprotokollen kan utläsas att Johan inte är arbetsför längre när han är i 65-årsåldern. Gruvarbetare eller kolhuggare var ett tufft jobb som slet hårt på kroppen, men Johan blir ändå över 80 år, men hans hustru Hanna blir hela 89 år innan hon går bort 1895. Hanna och Johan får fyra barn varav det sista döpt till Botilla går bort i scharlakansfeber redan vid 5 års ålder. De får dock två döttrar och en son som lever till vuxen ålder och bildar familjer. Sonen emigrerar till Danmark medan döttrarna går i sin mors fotspår och gifter sig med gruvarbetare. Tillsammans får de tre syskonen 20 barn varav många emigrerar till USA. Anna Kristina Eneqvist f 1842 blir min farfars mormor och får även hon tio barn, men endast fem av dessa når vuxen ålder. Tre söner som alla tre emigrerar till USA samt två döttrar. Den äldre av döttrarna, Klara Lanfrida Pettersson, kom att bli min farfars mor. Klara åkte över till USA 1892 när hon var femton år gammal, men trivdes inte och åkte hem 1895 och gifte sig med gruvarbetaren Nils Lindholm 1898. Familjen har begåvats med tre söner när Nils går bort 1905. Den yngste, Valter, är bara några månader gammal medan Idoff är fem och Fredrik tre år när hon blir lämnad ensam. Hon försörjer sig som sömmerska samt som baderska vid badet i Billesholm och gifter så småningom om sig med Gustav Kjellman och får en son med honom 1921, som döps till Johan.

Gemensamt för dessa kvinnor är att de, trots armod och fattigdom samt förlusten av ofta varannat barn de födde, kämpade på och skapade sig ett liv med man och barn som kunde föra livet vidare. De blev också gamla, vilket var ganska ovanligt på artonhundratalet. Att utan antibiotika eller andra mediciner bli upp emot 80 år gammal och i några fall nästan 90 år på den här tiden tyder på bra gener och ett starkt immunförsvar mot tidens alla farsoter. Många var de som dukade under i tuberkulos, difteri, scharlakansfeber, tarmtyfus med flera sjukdomar som vi idag betraktar som ganska harmlösa eftersom vi utrotat flera av dem, men också har vaccin och antibiotika för att skydda oss.